Strax över en minut in i matchen smäller det. Det bara smäller till och plötsligt sitter den där i bortre krysset. Den lille tjecken har gjort det återigen i norra london derbyt mot tottenham.
Inför matchen handlar mycket om snacket om Arsenals alla skador. Vi har ingen wilshere, ingen walcott och tveksamheter runt ytterbackarna på vänsterkanten. Men framför allt ingen Mesut Özil. Trots alla dessa skador känns det dock inte lika oroligt som det hade gjort för något år sedan i liknande situation. Startuppställningen känns inte på något sätt dålig. När vi dessutom möter ett tottenham som denna säsong inte alls känts som ett särskilt stort hot om varken liga-titel eller CL-platser, så blir man inte orolig. Matchen kändes också stundtals kontrollerad, även om man höll andan ett fåtal gånger. Taktiken andra halvlek kändes väldigt defensivt inriktad och i den aspekten klarade de av det bra.
Media här i Sverige fokuserade såklart mycket på huruvida vår svenske numera veteran Kim Källström skulle få spela. När denna värvning presenterades på deadline-day för januarifönstret var nog de flesta i chocktillstånd. När det dessutom dagarna efteråt visar sig att han är skadad kunde man inte hjälpa att skratta lite uppgivet åt det hela. Men men. När chocken sedan lagt sig och Källström nu hade blivit kvitt skadan så blev man faktiskt sugen på att se honom lira. Han var trots allt en av mina barndoms idoler efter hans tid i Djurgården. Men någon tid på planen fick han inte. Han satt inte på bänken och fanns inte ens på arenan. Så frågan är om det blir så mycket speltid för Kimpa i den röda tröjan?
Något som i princip alla fotbollsälskare hatar är filmningar. I dagens fotboll får man räkna med att spelarna alltid försöker förstärka situationer för att få med sig domsluten. Men det finns ett några spelare som utmärker sig när det kommer till att visa upp sina skådespelartalanger. Två av de spelar i Bayern Munchen.
Ribery och Robben är båda två otroliga fotbollspelare som jag håller högt när det kommer till teknik och skicklighet. Men när man ser svanhoppen efter en lätt kontakt med en motståndare kan man inte hjälpa att känna en otrolig frustration mot dessa två. I tisdags såg vi två insatser värdiga Oscarsnomineringar av Robben. I den första scenen såg vi en jagande Santi Cazorla springa efter huvudrollsinnehavaren Arjen Robben. Robben känner att den lille spanjoren är honom i hasorna och bestämmer sig då för att falla. Ingen straff tyckte den norske domaren, men eftersom fallet var så graciöst och försöket så tappert från Robben väljer norrmannen att låta honom slippa undan det gula kortet.
Scen två har han istället den store stygge Koscielny i bakhasorna. Denna gång får han faktiskt en kontakt innan han sjunker som en gråsten mot marken. Nu brister den norske domaren nästan ut i applåder, men bestämmer sig för att nöja sig med att tilldela Robben en straff.
Gillar du Robbens bidrag till filmvärlden så rösta för all del i nästa års gala. Det kommer i alla fall jag göra!
Här har ni ett smakprov på Ribery och Robbens tidigare bidrag som tyvärr inte blev nominerade:
Det har vart dåligt med inlägg från min sida, har inte skrivit sen Augusti (!) och dåligt skrivna. Men nu ska jag bli bättre på inläggen. Ska iaf försöka skriva efter varje match, så uppdateringar kommer!
Ett rött kort och utvisning i första matchen + en tam Özil räcker inte långt när man möter europas bästa lag just nu. Bayern Munchen promenarade emkelt vidare till kvartsfinalerna i Champions leauge när Arsenal inte bjöd upp till match. Första Matchen började strålande. Vi såg pigga ut och spelade en otroligt snabb och fin fotboll. Förmodligen de bästa inledande minuterna i år. Vi fixar också en straff och har läge att sätta lite press på Bayern. MEn mannen som stegar upp mot straffpunkten tar inga självsäkra macho-kliv. Han går dit nervöst och känner pressen efter att ha blivit kritiserad en tid innan. Signalen går och Özil, den dyraste värvningen i Arsenals historia slår till bollen. Andan hålls en kort sekund i hopp om att få till en ledning mot denna fotbollsvärldens Goliat. Istället för ett glädjefnatt och jubel för mål, kkänner man en stor sten kastas mot en. Han missar straffen..
Detta blir det avgörande momentet i matchen- Efter missen sjunker vi tillbaka och Bayern får mod att gå framåt. Özil skakar på huvudet i minst 20 minuter efter straffmissen och man ser hur luften bara pyser ur honom. Stunden efter får vi nästa smäll. Robben kommer frispelad med Szczesny som missar bollen och träffar Robben istället. Straff och rött kort för den polske målvakten. Alaba som slår straffen missar visserligen han också straffen, men nu är det över halva matchen kvar och Bayern är en man mer. Det slutar med att arsenal gör allt för att försöka undvika insläppta mål. Men Bayerns tryck resulterar till slut i ett 2-0 resultat som gav Arsenal en rejäl uppförsbacke inför returmötet i Tysklnad.
Matchen i Tyskland blir som väntat inte någon mirakelvändning och Bayern spelar lugnt och säkert sig vidare till nästa steg i turneringen. Arsenal är återigen utslaget i Åttondelen. Börjar kännas som lite tradition nu för tiden.. Även om ligen ännu är en bit från att vara avgjord känns en liga-titel denna säsong inte reellt. Vi får helt enkelt satsa allt på att iaf ta hem en FA-cup titel nu. Bättre än inget.
Nu verkar det som att herr bossman insett att man måste spendera lite pengar. Halva backlinjen borta och en svidande premiärförlust var alltså det som krävdes för Wenger att förstå. Men det kommer ju alldeles för sent. Nu blir det panik-bud höger och vänster på spelare som kommer säljas för långt över sitt egentliga värde eftersom alla klubbar vet att vi är desperata och att vi har pengar att spendera. Otroligt bra strategi att vänta på dina "kvalite-spelare" till sista minuten. Fenerbache väntar på onsdag och vi har knappt en trupp att starta med känns det som.. Men såhär går det när man säljer sina bästa spelare till rival-klubbar och vägrar köpa nåt av rang.
När man ser Chelsea,United och City lira så känns det som en helt annan nivå än när Arsenal spelar. Varenda anfall känns mer hotande, hela lagen känns snäppet vassare än vad Arsenal gjorde. Ska vi ha chans till någon titel kan vi inte hamna på efterkälken. Tyvärr så räcker inte de spelare vi har idag till att utmana på allvar. Vi kommer ligga där på CL-platserna år ut och år in om det inte händer någonting.
Arsene, jag respekterar dig för allt du gjort för klubben men när ska du förstå att tiderna förändras och att du måste börja modernisera dig lite?
Hatobjektet för alla Arsenal-fan, men satan vilken lirare. Öppnar säsongen med en halv bicicleta i mål. Sätter sedan ett läckert placerat avslut i krysset. Hatar den mannen men man kan ju omöjligt förneka vilken otrolig spelare han är.
Matchen och säsongen börjar så bra det bara kan bli. Efter 5 minuter gör vi första målet och man får ett litet hopp. Ett hopp om att säsongen kanske kan gå bra trots Wengers vägran att släppa på plånboken. Men som vanligt när man håller på Arsenal så vänder hoppet snabbt till fasa. Villa bryter igenom och lyckas få till sig en straff, trots att domaren först släppt en fördel och gett chans till avslut. (Lugn, det kommer mer gnäll på domaren).
Straffen räddas men Benteke tar sin egen retur och sätter den.
Direkt efter målet känner man direkt lite darr och nästan lite besviken redan. Det skulle inte direkt bli bättre..
Matchen är inte längre kontrollerad och det känns som att varje domslut är i Villas fördel. Varenda närkamp blåser han av för. Domaren bestämmer sig sen för att ge Arsenal lite mer tyngd på sina axlar. Han dömer straff efter en klockren tackling av Koscielny och ställningen blir 1-2. Det skulle inte sluta där heller. Några minuter senare känner han att det är dags för nästa idiot-domslut. Koscielny, som fick ett gult kort i och med straff situationen, kommer lite sent i en tackling (dock med knappt märkbar kontakt) och får sitt andra gula.
Vi lyckades skapa några chanser till men utan resultat. Luna kan sedan sätta spiken i kistan och trycka in 1-3 efter en kontring från hörna.
Ja, kunde det ha slutat sämre? Inte nog med att vi förlorat den första matchen på hemmaplan. Vi ska dessutom få 70 procent av backlinjen skadad plus en avstängning på vår bästa mittback i och med det röda kortet. Frågan som måste hänga i alla oss Arsenal-fans tankar är ju när Wenger börjar inse att det kanske är dags att shoppa loss lite på transfermarknaden. En tunn trupp med ett fåtal toppspelare räcker inte för att vinna någonting. 2005 var länge sen nu och trofe-skåpet börjar bli dammigt.
Nu startar äntligen säsongen efter sommarens långa torka, med undantag för dam-EM som dock inte fick det slut man hoppats på. Det känns som otroligt skönt att en ny säsong av denna underbara liga startat!
I skrivandets stund bjuder den forne storklubben Liverpool på rätt underhållande fotboll mot det eviga mittenlaget Stoke. Där Liverpool dominerade första halvlek men där Stoke nu i andra verkar vinna lite mer mark i sin jakt på kvittering.
Snacket innan matchen fokuserade rätt mycket på en av sommarens stora snackisar, Luis Suarez. Som alla andra måste även jag ta upp just honom. Arsenal är alltså på jakt på Liverpools struliga men samtidigt fantastiske fotbollsspelare. Man kan inte hjälpa att känna sig lite kluven i denna fråga. Arsenal har ju sedan svikaren vanPersies utgång varit i behov av en målskytt. Inför förra säsongen värvades Giroud och Podolski som skulle säkra upp ett målskytte av rang. Men båda spelarna fick inte direkt de säsonger man hoppats på. Giroud som kändes klumpig och långsam i ett Arsenal som ska vara kvickt och rappt. Podolski som spelades ur position och inte alls fick bjuda på det målfyrverkeri han skapat i tyska landslaget.
Detta leder alltså till att Arsene vill förstärka målskyttet inför denna säsong med. Men frågan är om man verkligen vill ha Suarez i laget? Han är som sagt en fantastisk fotbollsspelare när han faktiskt ägnar sig åt att bara spela fotboll. Men när han inte gör det då? När han filmar, kastar ur sig rasistiska kommentarer och biter sina motståndare. Vill vi ha honom då med?
